Ett försök iaf :)
Tänkte faktiskt börja blogga igen...eller försöka iaf. Kanske man borde ha hur mycket tid som helst när man är hemma om dagarna, men jag får ingenting gjort. Ändå så sover ju Stella flera timmar om dagen, men man kan ju bara sitta å titta på henne.
Jaha, hur funkar allt annars då? Ja jag kan iaf tala om att jag kommer inte sitta här å tala om hur mycket jag älskar Stella å hur underbart allting är som många andra mammor skriver. Är inte det en självklarhet att man älskar sit barn över allt annat på denna jord??!!! Det är klart att Stella är mitt allt, men ska jag börja skriva blogg igen så tänker jag satsa på att skriva på kanske ett mer annorlunda sätt än många andra mammor. För så roligt är det inte som läsare att bara läsa hur underbara allas barn är. Fortrfarande, en självklarhet.
Att bli mamma för mig var en stor omställning, trodde jag skulle vara mer förberedd eftersom jag har haft hand om syskonbarnen å sett väldigt mycket. Visst har det varit till hjälp men att någon alltid är beroende av just dig, det är inget jag kunde föreställa mig. Det ger så himla mycket tillbaka så att det bara är jag som duger när Stella är trött å gnällig på kvällarna är sånt man glömmer när man ser det lilla leendet. :)
Nu har iaf hormonerna lagt sig, i början så gjorde jag väl inget annnat än å grina, varje gång jag skulle amma var så känsloladdat så då kom tårarna å med tanke på att jag ammade väldigt mycket så satt man i princip å grät hela dagarna.
Nu menar jag inte att låta negativ men det är precis som man får inte tala om att man kanske tycker det kan vara jobbigt en dag utan att allt ska verka så perfekt, jag kommer att skriva om vår vardag å varje minut kanske inte är helt underbar.
Nu har sessan vaknat, dax att lägga sip på golvet å sprattla lite :)
Ni vet att ni älskar mig!
Jaha, hur funkar allt annars då? Ja jag kan iaf tala om att jag kommer inte sitta här å tala om hur mycket jag älskar Stella å hur underbart allting är som många andra mammor skriver. Är inte det en självklarhet att man älskar sit barn över allt annat på denna jord??!!! Det är klart att Stella är mitt allt, men ska jag börja skriva blogg igen så tänker jag satsa på att skriva på kanske ett mer annorlunda sätt än många andra mammor. För så roligt är det inte som läsare att bara läsa hur underbara allas barn är. Fortrfarande, en självklarhet.
Att bli mamma för mig var en stor omställning, trodde jag skulle vara mer förberedd eftersom jag har haft hand om syskonbarnen å sett väldigt mycket. Visst har det varit till hjälp men att någon alltid är beroende av just dig, det är inget jag kunde föreställa mig. Det ger så himla mycket tillbaka så att det bara är jag som duger när Stella är trött å gnällig på kvällarna är sånt man glömmer när man ser det lilla leendet. :)
Nu har iaf hormonerna lagt sig, i början så gjorde jag väl inget annnat än å grina, varje gång jag skulle amma var så känsloladdat så då kom tårarna å med tanke på att jag ammade väldigt mycket så satt man i princip å grät hela dagarna.
Nu menar jag inte att låta negativ men det är precis som man får inte tala om att man kanske tycker det kan vara jobbigt en dag utan att allt ska verka så perfekt, jag kommer att skriva om vår vardag å varje minut kanske inte är helt underbar.
Nu har sessan vaknat, dax att lägga sip på golvet å sprattla lite :)
Ni vet att ni älskar mig!
